Inför föreningens och husets 80-årskalas den 1 oktober 2016, forskade vår ordförande lite i husets historia.
Ronnebygårdens första medlemmar
Föreningen Ronnebygården bildades officiellt vid ett konstituerande möte den 4 maj 1936. Då gav medlemmarna byggmästaren Anders Nevsten formellt uppdraget att bebygga fastigheten Planeten 3 med adresserna Ronnebygatan 3 och Falsterbogatan 3. Bygget bör dock ha påbörjats innan maj, då huset gick att flytta in i redan drygt fem månader senare.
Slutnotan gick på nästan 400 000 kronor – inklusive bland annat tomtmark och byggnation.
Föreningens första kassabok startade sina räkenskaper den 1 oktober samma år.
Den första bostadsrättsinnehavaren flyttade in 29 september 1936. Det var en bagare, Gunnar Svensson med hustrun Frida och dottern Gunvor. De var 30, 34 och 8 år gamla. Dagen efter kom den frånskilda fru Emma Wåhlin (51 år) med tre vuxna barn Göta (21), Majken (20) och Tryggve (17). Barnen listades som sömmerskor respektive skräddare.
Sedan följde resten av medlemmarna i strid ström. Den sista ”av de första” tycks ha flyttat in i december.
Det första årsmötet sedan medlemmarna flyttat in i sitt nya hus hölls i februari 1937. 28 av de röstberättigade hushållen deltog på mötet. Deltagarna diskuterade och beslutade om allt från om de skulle ha varmvatten i kranarna alla dagar under sommarmånaderna (det verkar som att de hade haft det, men att de bestämde sig för att snåla ner till endast två dagar i veckan) till om de skulle höja arvodet för styrelsen på grund av hög arbetsbelastning (det skulle de inte). Årsmötet bestämde även att styrelsen skulle se till att ett litet skydd kom upp runt gräsmattan så att den inte trampades ned!
Den genomsnittlige medlemmen bodde antingen ensam, ihop med sin äkta hälft men utan barn, eller med sin äkta hälft med barn. Samtliga nya medlemmar flyttade till Ronnebygården från en annan adress inom Malmö kommun. De flesta kom från Caroli, Sankt Pauli eller Sankt Johannes församlingar. De flesta var födda i Skåne, men några enstaka har sitt ursprung utanför länet, till exempel Götene i Västergötland och Motala i Östergötland.
Bland yrkena hittar vi bland andra bagare, filare, kontorist, hårfrisörska.
Insatsen för en liten etta var 9 000 kronor. Ursprungligen fanns det 37 lägenheter samt två butikslokaler.
Ronnebygårdens nuvarande medlemmar
I dag finns 26 stycken ettor och 10 stycken tvåor eller större. Den minsta lägenheten är 12,7 kvm och den största 80 kvm.
De två minsta lägenheterna saknar kök och den största lägenheten är sammanslagen med en av butikslokalerna. Den näst största lägenheten – på 79 kvm – består av två ihopslagna ettor. Alla lägenheter har dusch eller badkar samt toalett – och har så haft sedan huset byggdes.
I dag för vi inte anteckningar om medlemmarnas sysselsättning. Men det är väl ingen överdrift att hävda att Ronnebygårdens medlemmar har gått från arbetarklass till någon slags kreativ klass (om det finns något sådant…). I huset huserar nu studenter, kommunikatörer, musiker med flera. Utan att dubbelkolla i registren kan man lugnt säga att de flesta som flyttar till Ronnebygården flyttar inom Malmö, eller från Lund eller Stockholm.
Bostadsrättsföreningar – ett ekonomiskt kooperativ
När bostadsrättsföreningen Ronnebygården bildades 1936 var bostadsmarknaden i Malmö på många sätt lik dagens, på många sätt olik. Människor var trångbodda och boendestandarden ofta låg, men något hade börjat hända. Nya områden bebyggdes i Malmö, områden som tidigare varit obebodda. På en karta från 1900-talets början benämns området runt Ronnebygatan/Falsterbogatan som blivande bostadsområde ”… för arbetare”.
Ursprunget till bostadsrättsföreningen handlade inte om snabba klipp och egen vinning, vilket det i dag ibland kan tyckas handla om. Nej, då handlade om att bostadsrättsföreningarna var ett sätt för människor att kooperativt gå ihop, köpa mark och bygga sig ett gemensamt hus. Människor som kanske inte hade råd att bygga eller köpa en egen villa, men däremot hade möjlighet att köpa sig en lägenhet – om det gjordes tillsammans med andra.
Däri finns förklaringen till varför många föreningar långt fram i tiden valt att sköta förvaltningen av huset själva – för att hålla nere de boendes kostnader. Inte för att spara och snika för att öka vinsten vid försäljning, utan för att bostadsrätter helt enkelt skulle vara ett ekonomiskt alternativ.
Sammanställt av Louise Larsson, ordförande Brf Ronnebygården 2014–
Malmö den 28 september 2016
Källor:
- Kyrkoboken för Västra Skrävlinge Församling 1936-1942
- Inflyttningsförteckning för Västra Skrävlinge Församling 1936
- Föreningens egna kassaböcker och styrelseprotokoll samt fastighetskartor med mera.
